Niss Oskar Jonsson, Jofa (1926)

Malung i Dalarna drar årligen danssugna till Sveriges största dansbandsvecka, men företagarmässigt är byn känd för sin skinnindustri. Och för det företag som med fyra bokstäver på sin hockeyhjälm satte orten på världskartan. För det var i Malung som Niss Oskar Jonsson skapade Jofa.

– – –
DENNA TEXT INGÅR I ”ENTREPRENÖRER UNDER 150 ÅR”, ETT SAMARBETSPROJEKT MED IVA ENTREPRENÖRSAKADEMIN.
– – –

Niss Oskar Jonsson föddes 1909 i byn Grimsmyrheden utanför Malung, som tredje barn i en syskonskara om sex. Pappan Niss Jonas var småjordbrukare men även sadelmakare. Niss Oskar började redan som tioåring tidigt tjäna egna fickpengar, genom att plocka potatis åt bönderna eller hjälpa grannar göra beställningar från Åhlén & Holms stora postorderkatalog. När han avslutat den sexåriga skolgång som då gällde tog han först anställning som springpojke i en lokal skinnfirma, sedan i morbroderns skomakeri, innan han blev lärling i familjens sadelmakeri.

Att arbeta i olika skinnföretag måste varit självklart honom. I Malung, cirka sex mil söder om Sälen i västra Dalarna, byggde de flesta sin ekonomi på just skinn. ”Malungsskinnaren” var ett begrepp med anor från 1600-talet inom skinnberedning och tillverkning av skinnkläder. Då hade det varit ensamma skinnare från trakten som vandrade vida omkring och sålde sina skinnprodukter och tjänster, i hela Sverige och även på andra sidan gränsen i Norge. Hanteringen utvecklades sedan till en hemmabaserad industri runt Malung, där många familjer matade kossorna ur ladugårdarna och gav plats för skinnberedning, symaskiner och handskstansar. Kunskapen om hur man beredde och arbetade med skinn spreds mellan vänner och familjer; ett kompetenskluster skulle dagens ekonomer kunna kalla det.

Niss Oskar såg att bygdens olika skinnverksamheter genererade ett stort spill i form av skinnbitar som mest låg och skräpade. Tanken väcktes på att göra något vettigt av läderlapparna. Varför inte även göra något som var kopplat hans sportintresse? Niss Oskar började sy läderdetaljer till skridskor, skidbindningar och stavar.

Endast 17 år gammal åkte han, med sina föräldrars motvilliga godkännande, på försäljningsresa söderut till Vansbro. Han visade upp sina varuprover – och fick ta emot så mycket beställningar att han lika gärna kunde fortsätta till Borlänge. Och efter att ha sålt bra där var det ju bara en tågresa till huvudstaden Stockholm. Väl där, hjälpt av släktingar som lät honom sova över och av en telefonkatalog, tog han kontakt med huvudstadens stora varuhus, PUB, Idrottsmagasinet och Åhlén & Holm (dagens Åhléns). Även de la också stora beställningar av den driftige tonåringen från Malung.

Kurt Stigsson JOFA Hole med personal.

Niss Oskar vände hemåt, fast besluten att nu börja producera sina varor i stor skala. Det här kunde han bygga ett företag på. Men eftersom han fortfarande var minderårig fick han inte starta företag själv, så det gjordes i hans fars namn. Företaget, som de bildade 1926, fick heta N N Jonsson. Efteråt berättade Niss Oskar själv:

Artiklarna måste till varje pris fram eftersom de var försålda. Efter en hel del diskussion med mina föräldrar, speciellt min fader, som ville att jag skulle övertaga sadelmakeriverkstaden, försåldes korna och ladugården inreddes till fabrikslokal. Vindstaket höjdes. Flera pojkar anställdes, i första hand skolkamrater till mig.

Tre år senare, 1929, hade verksamheten växt till 31 anställda. Niss Johan sysselsatte även boende i trakten, både som underleverantörer av material och för att göra delmoment av produktionen, så kallade ”hemsömmare”. Han försökte ta lån för att växla upp ännu fortare, men några öppna lånevägar fanns inte för den nu 21-årige pojken. Även om verksamheten verkade lovade, var det inga banker eller lånegivare som ville investera i verksamheten.  Så verksamheten växte i den takt som Niss Oskar själv kunde sälja och producera.

Niss Oskars företag var på ett sätt likt alla andra familjeföretag i skinnbranschen i bygden. Men en sak hade han bestämt sig för att göra annorlunda: han skulle inte bara tillverka skinnplagg, utan fokus skulle vara på att göra produkter som passade sport- och fritidsaktiviteter. I Sverige, som numera var en alltmer industrialiserad nation, hade folk ledig tid efter jobben på ett sätt som inte funnits när alla arbetat i lantbruket. År 1938 fick Sverige dessutom sin första semesterlag och alla arbetare fick rätt till två veckors betald semester per år.

Jofa huvudkatalog år 1945-1946.

Så även om Niss Oskar hade skinnkläder i sin produktion satsade han framför allt på produkter som skidstavar, skidbindningar, isbroddar, skinnhandskar och liknande produkter.

Hela tiden fortsatte han att leta nya sätt att använda spillmaterial. Så lite som möjligt fick slängas. Idag är det något som utmärker cirkulär och hållbar produktion, men då verkade det mest driven spariver. Niss Oskars jakt på spillbitar fick faktiskt arbetarna att börja gömma skräpsäckarna med skinnbitar, så att inte chefen skulle få fatt i dem och få för sig att börja producera munkorgar till hundar, klockfodral eller annat. De lyckades dock inte: han började faktiskt producera just sådana produkter.

År 1933, när han var 24 år, köpte Niss Johan ett garveri som gått i konkurs i den närliggande orten Hole. Garveriet som var på två våningar utökades med tre våningar till – och fick en hiss installerad, den första i Malung.

Det var även nu företaget fick det namn som det blev känt under: Jonssons fabriker, förkortat Jofa.

Produktsortimentet fortsatte växa. År 1935 hade erbjöd man över 800 olika sport- camping- och skinnvaror – och var dessutom störst i landet på stavtillverkning: 75 000 par stavar gjordes, utöver även 40 000 par skidbindningar. Jofa hade nu blivit Malungs ledande företag, med 107 anställda.

Vid 1940-talets ingång var man över 400 personer i verksamheten, som utökats ytterligare. Då hade Niss Oskar gått samman med skidfabrikanten Mikael Larsson i Hudiksvall och startat skidfabrik i Tallåsen, i ett av Hälsinglands björkrikaste delar. Efter sammanslagningen hade Jofa ungefär 400 anställda. Spillet från tillverkningen av skidor togs också till vara och fick bli möbler. Fler verkstäder startades runt om i Dalarna och Värmland, och sortimentet växte med artiklar för människors fritid, till exempel tält och ryggsäckar.

Lennart Niss Jonsson, Niss Oskar Jonsson och Gunnar Niss Jonsson.

Men även om läderbitar var företagets ursprung var det en plastprodukt som gjorde företaget världskänt: en hockeyhjälm i plast. För Niss Oskars sportintresse hade bland annat gjort att det var Jofa som försåg den svenska truppen till de olympiska spelen 1960 i Squaw Valley med utrustning, allt från stavar och valla till skräddarsydda hockeyklubbor åt hockeylaget Tre Kronors spelare. Det var för övrigt på 1960-talet som hockeyspelare började använda hjälmar för att skydda huvudet, efter att fram till dess spelade barhuvade. Ett ”hjälmkrig” bröt ut 1963, där olika hjälmfabrikanter slogs om att få göra den hjälm som skulle användas till det årets världsmästerskap i ishockey. Jofa gick segrande ur striden och den hjälm som man tagit världspatent på 1961 blev känd som ”VM-hjälmen”. Hjälmen hade för utvecklats av den framgångsrike hockeyspelaren Nils ”Dubbel-Nisse” Nilsson, som vid sidan av idrottskarriären arbetade som produktutvecklare för Jofa. ”Dubbel-Nisse” fick bli affischnamn när Jofa lanserade hjälmen och konkurrerade med andra stora aktörer om att sälja hockeyprodukter. Senare lanserade man även hockeyklubbor och plastskyddsutrustning.

1960-talet blev en framgångsrik period för Jofa, och företaget var länge världsledande när det gällde sportutrustning för vinteridrotter. Inte ens en storbrand 1966, då en fabrik och ett stort lager gick upp i rök, satte stopp för tillväxten. Vissa produkter försvann och andra tillkom då provisoriska lokaler införskaffades. En ny fabrik stod klar redan året därpå.

Vad hände sen?

År 1973 sålde 64-årige Niss Oskar Jonsson sitt Jofa till bilkoncernen Volvo. Försäljningen kom oväntat, nästan chockartat. Kommunstyrelsens ordförande kommenterade, ”Vi har betraktat Jofa som ett bygdens företag till hundra procent. Men en sån här dag skall man naturligtvis känna stor tacksamhet mot familjen Jonsson för vad man skapat för hela bygden.” Företaget hade då 500 anställda och omsatte 58 miljoner kronor per år.

Niss Oskar behöll en del av verksamheten, Jofama (Jonssons fabriker Malung), som tillverkade skinnkläder. Han fortsatte att driva Jofama, och även Hole Stormarknad, fram till sin död 2002, 93 år gammal.

Jofa kom att byta ägare några gånger till. Varumärket ägs sedan 2004 av amerikanska Reebok, i sin tur en del av tyska Adidas-koncernen sedan 2006. Produktionen i Malung fortsatte länge, men upphörde 2012 när den flyttades till Kina. Som varumärke används Jofa idag enbart för barnhjälmar som skyddar barnen i en mängd olika sporter.

Idag kantar en stor, röd hockeyhjälm riksväg 66 genom Malung.

– – –

Text: Bartosz Petryk och Anders Sjöman, Centrum för Näringslivshistoria

– – –
DENNA TEXT INGÅR I ”ENTREPRENÖRER UNDER 150 ÅR”, ETT SAMARBETSPROJEKT MED IVA ENTREPRENÖRSAKADEMIN.
– – –

Mer att läsa

  • Kajsa Bondpä, ”Jofas grundare Niss Oskar Jonsson – en levande legend”, essä i Skinnarebygd – Malungs hembygdsföreninges årsbok 1994 (Malung, 1994)
  • Jofas egna jubileumsskrifter genom åren: ”Jofa 15 år: Jonssons fabriker AB 1926–1941”, ”Jofa 25 år: Jubileumsskrift 1926-1951”, ”Jofa 70 år: 1926-1996” och ”Jofa 75 år 2001”.

Dela med dig av dina tankar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *