Gustaf Ekman

Ekonomhistorikern Eli F Heckscher har beskrivit Gustaf Ekmans (1804-1876) insats som måhända ”det ärorikaste bladet i den svenska järnhanteringens historia och till och med i Sveriges hela ekonomiska historia”.

Bakgrunden till uttalandet var att man i England under slutet av 1700-talet lyckats framställa stål med stenkol som bränsle. Därigenom var en av de viktigaste konkurrensfördelarna för de svenska bruken mindre avgörande, nämligen den goda tillgången på skog för att framställa träkol. Av rent transporttekniska skäl var det vid denna tid omöjligt att i större utsträckning övergå till stenkol eller koks i den svenska järnhanteringen.

Mönsterbruk

Ekman tillhörde den Ekmanska handelsdynastin från Göteborg. År 1836 övertog Gustaf Ekman förvaltningen av Lesjöfors bruk och han utvecklade det till ett mönster för svensk järnhantering. Genom omfattande internationella kontakter och metodiskt utvecklingsarbete kunde han introducera nya smidesmetoder, så kallat lancashiresmide, samt konstruera en bränslebesparande ugn (Ekmans vällugn) och flera andra maskiner som fick stor spridning. Sverige lyckades behålla en stark ställning inom nischer där träkolen fortfarande bidrog till en unik kvalitet. Sveriges järnindustri kunde därigenom överleva under några kritiska decennier innan nya teknologiska genombrott gjorde att även svensk stålindustri kunde börja gå ifrån träkolet.

Dela med dig av dina tankar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *